Jag heter Marie, jag är 32 år och bor i ett 50-talshus mitt i skåne.
Jag har två underbara barn och de gör mig lycklig bara genom att finnas
i mitt liv. Att dela vardagen med dem, att få se världen genom deras ögon,
deras nyfikenhet smittar av sig, deras enkla och okonstlade inställning till livet...
Vem hade jag varit utan dem?
Och min älskade Robert, som gör mig hel. Han är lika självklar som luften jag andas,
han är min trygghet och själsvän. När jag ser kärleken i hans ögon förstår jag att jag
är värd att älskas. I vår familj finns även vår söta katt, Alice.
På scrappiz.se och liknande sidor kallar jag mig för Lily.
När jag i december 2006 gick in i väggen ställdes allt på sin spets.
För att må bra måste jag få skapa, så genom min utbrändhet har jag insett hur viktigt det är att
skapa och vara kreativ. Den har alltid funnits i mig och den har lyst igenom på olika sätt.
T ex så älskar jag att sy, göra kort och presentinslagningar, scrappa, inreda hemmet, designa
dukningar till våra födelsedagar och bjudningar, sticka, anlägga trädgårdsland, screentryck,
väva, teckna kroki, måla, skriva dikter, fotografera... för att nämna något.
Hemsidan kom till för att jag behövde ett projekt att foksera på, ett sätt för mig att
uttrycka mig, att få kontakt med andra då jag tyckte det var jobbigt att träffa andra människor,
förutom sambon och våra barn.
En morot att komma ut i livet igen, motivera mig till att se det vackra och dokumentera det.
Tex ge mig ut och gå för att fotografera, för att jag ska se...bli medveten om nuet... öppna
ögonen och betrakta det vackra i naturen, för att fokusera på min familj och inte bara låta
allt rusa förbi. Genom att fotografera mer blir där mer att scrappa dessutom!
Önskar att jag lyssnat på varningsklockorna och stannat upp innan jag kraschade. Tänk att
jag inte förstod hur jag mådde, hur nära klippbranten jag var. Jag såg inget alternativ,
jag bara bet ihop och lade i en växel till för det krävdes då mitt i julstressen på jobbet.
Tänkte att efter jul lugnar det sig och då kan jag återhämta mig. Jag höll inte över julen.
Fysiskt och psykiskt var jag nerkörd i botten, den sista månaden körde jag på mina reserver
och till slut fanns det inte en minsta gnutta ork kvar.
Hur jäkla dum får man vara? Hur kan man inte se att man mår så dåligt? Hur kan man vara
så illojal mot sig själv? Till mitt försvar så kan jag säga att det skedde gradvis under en låååång period.
Och det tar tid att läka, att återhämta sig från en sån här livskris.
Även om jag inte insåg det först. Min läkare sjukskrev mig två veckor när hon träffade
mig dec. 2006 och jag sa åt henne att två veckor var för lång tid... Inte kunde jag ana
vilket år jag hade framför mig. Ett år har gått. Jag kan inte förstå det - ett år!
Nu fick jag en stark lust att sudda ut det, en känsla av skam kom över mig.
Ska det behöva ta så lång tid? Men så hejdade jag mig, för jag ska inte alls skämmas.
Den kamp och återhämtning jag fört under detta år - ja, jag är stolt över mig själv.
Jag har inte gått hemma och slagit dank under detta år. Jag har gjort saker jag mått bra
av och investerat i min framtid. Jag ska aldrig krascha igen. Jag har tagit åt mig tips
och kunskap från mitt fantastiska stödnät - läkaren, psykologen och sjukgymnasten.
Och min underbara familj. Jag har verkligen jobbat med mig själv, ifrågasatt mina
krav och värderingar och försökt hitta balans i livet. Jag har insett att
mindfulness är något för mig. Ett verktyg för att hantera stress och tankar.
Efter hand som jag återhämtat mig så har jag kunnat göra mer. Minns att det första
som fick mig att gå utanför dörren var att gå till ScrapAddicted för att handla pysselgrejer
då jag behövde mer papper. Minns också vilken ansträngning det var, något som man annars gjort utan att blinka.
Då är det skönt att se var jag befinner mig idag. Jag arbetstränar och trappar upp mina
timmar på just ScrapAddicted, och vet att jag hittat rätt. Vilken resa jag gjort.
Då känns det nästan kort med ett år!
Om sidan...
Sidan är designad av mig och min sambo har stått för allt det tekniska.
Jag är så stolt över honom, han har gjort allt för att sidan ska bli som jag vill ha den.
Den 10 mars 2007 kom första versionen av Med mina händer ut, för att kika på hur den såg
ut då klicka här. 2007 behövde jag en stillsam harmonisk sida, men efterhand som jag växte
som människa och fick mer energi så kände jag att sidan var för tam.
Den 10 mars 2008 släppte jag version två av Med mina händer. Hämtade inspiration
från en kalender jag gjort och använde mig av underbara photoshop penslar gjorda
av Rhonna Farrer och pysselgumman. Häfklamrarna kommer från Shabby Princess Designs
och pappersbiten jag har som bakgrunden till menyn nere till vänster är ett inscannat
papper från Making Memories Noteworthy som jag ändrat färgerna på i photoshop.
Hemsidan stödjer RSS för att ni enkelt ska ha koll på när något uppdateras.
http://www.shabbyprincess.com
http://pysselgumman.se/hem
http://rhonnadesigns.com
